Exella

There's no such thing as a flawless mind

Hej fina ni!

Välkomna tillbaka hit till bloggen och jag hoppas att ni har haft en härlig vecka som det nu nästan har gått sedan jag bestämde mig för att ta en kortare pause.
Det tillhör inte vanligheterna att jag väljer att ta pauser utan jag brukar bara stoppa huvudet i sanden och pressa på.
"Vem har tid att känna efter, vara ledsen och sörja?"
Numera är jag inte en utan två, vilket gör att jag måste anpassa mig så att jag räcker till för två.
Jag kan inte rusa på i hundra nittio rätt in i ett svart hål, rasa och bygga upp mig själv som jag alltid har gjort nu när jag har en liten tjej som jag ska leda genom livet samt vara en förebild åt.
Jag måste helt enkelt byta mönster i livet där jag kan finna nya hållbara vägar. Vägar som är tillräckliga för två.

Livet är allt som oftast rörigt, ett ständigt kaos om man är Miss Glaad och varje vecka sker oförväntade tvära kast. Marken under mig slutar aldrig att skaka och jag gör allt för att inte fastna i känslan; "livet är orättvist".
För vad är egentligen rättvist? Inget i livet är varken rättvist eller logiskt och desto fortare vi inser det, desto lyckligare kommer vi att vara.
Jag vet att jag har varit inne på det tidigare men turbulensen som har varit närvarande större delen av mitt liv är nästan filmlik och jag förstår att människor inte längre orkar stå brevid då dessa prövningar inte är "normala". Normal är en ful term men i ett beskrivande syfte så är "normal" en bra riktlinje.
Inget i mitt liv har någonsin varit normalt, det kanske är därför jag heller aldrig har ansträngt mig för att vara "normal" utan vilt och rebelliskt har vandrat min egen väg. På gott och ont ...

Mitt liv har varit rörigt och kantat av kaos så länge jag kan minnas vilket har gjort mig både immun och överkänslig mot dramatik, katastrofer och kriser.
Nu kan jag hålla mig oroväckande lugn genom de flesta situationer men plötsligt när jag minst anar det så är min bägare full och det svämmar över åt bara helsike.
Det kan gå månader, ibland år mellan gångerna som jag gråter men när det väl bubblar över så är det ett helt hav som töms ur mina ögon med förtryckta och dolda tårar. Okontrollerat så forsar allt ut som jag döljer djupt inom mig och jag känner mig så himla patetisk när jag gråter.
Svag, äcklig och patetisk.
Antagligen för att det ansågs som fult att gråta hemma när jag var liten och jag ville visa att jag var stark. Inte en jävla tår skulle min mamma få se falla från min kind!
Så otroligt idiotiskt resonemang och jag vill aldrig någonsin att min dotter ska behöva känna så. Aldrig.

Detta året har givit lite mycket av allt men framför allt tvära kast.
Aldrig någonsin har jag känt mig så otillräcklig då hemska saker har drabbat min närmsta familj och jag har maktlöst tvingats att observa allt elände.
Jag har skrikit rätt ut, gråtit på köksgolvet och socialt isolerat mig periodsvis detta året.

Jag tror det är just "det" som förstör mig mest; maktlösheten. Eftersom är en "doer" som alltid biter ihop och får saker/situationer lösta oavsett hur svårt det är så är det extremt tungt att bara kunna beskåda allt som sker utan att kunna påverka något.
Det är fruktansvärt och jag har just nu att sätta ord på mina känslor kring ämnet.

Anledningen till att jag ger er denna inblick i mitt huvud är för att jag till största del är trött överlag på att människor är så himla snabba på att dömma.
Bara för att jag väljer att oftast vara glad med en positivinställning till livet så betyder det inte att jag är lycklig eller har ett perfekt liv utan jag försöker helt enkelt göra det bästa av det jag har.
Allt för många gånger under mitt liv har jag fått höra; - "men du är ju så vacker, hur kan då må dåligt?" Eller -"du är ju för söt och glad för att ha några problem".
Först av allt, vad har mitt utseende med mitt välbefinnande att göra? Absolut ingenting utan jag är lika berättigad som alla andra människor till mina känslor.
Det är skrämmande att det ens finns människor som resonerar på detta vis.

Får även ibland höra; -"men du har ju allt".
Hur många handväskor jag har eller om jag har den senaste inredningen är väl otroligt obetydlig i det långa loppet och bara för att jag har en Marc Jacobs jacka så betyder det inte att jag är skonad från livets törnar utan jag kämpar precis som alla andra människor.
Jag gillar the fine things, det är ett intresse men det är inte samma sak som att mitt liv är lättare än någon annans.

Livet i all ära med dess uppgångar och fall, låt oss hylla det. Ibland famlar vi i mörkret och då gäller det att inte ge upp.
Jag säger inte att vi naivt ska invänta bättre tider utan att vi faktiskt ska borsta av oss efter fallen och resa oss upp igen men tidvis så behöver vi lite egentid så vi kan få chansen att reflektera. Hitta glöden igen som får oss att orka gå upp igen på morgonen.
Vi måste även sluta dömma varandra för ingen vinner på att vi sitter som ett gäng moral kärringar och klankar ner på varandra med illusionen av att vi vet bäst.
Vi vet inte bäst och vi vet inget om vad som sker bakom låsta dörrar men vi vet hur vi har tagit oss igenom prövningar. Den kunskapen borde vi sprida vidare och hjälpa varandra genom tuffa tider.
I en mörk och dömande värld så behövs värmande kärlek.

Jag tror på oss alla och jag sträcker gladerligen ut en hjälpande hand åt den som kämpar i mörkret. Vi är en och någonstans får det vara ett slut för den rådande egoismen som styr vårt samhälle.

Nu laddar vi om för nya tider och slutspurten för 2016. Let's make this one a really good one!

It's all love

you are important period

Av personligaskäl så tar jag en bloggpause denna veckan ut. Ibland måste man prioritera sig själv.
Jag är tillbaka på måndag igen men massa nya inlägg.
Ta hand om varandra och världen!

Love

Inspo - Barnrum

Jag får ofta frågor om inredning och på senaste tiden så har det varit specifika frågor om barnrums inredning.
Därför bestämde jag mig för att göra detta inlägget med de viktigaste punkterna för mig när det kommer till inredning.

Utöver punkterna nedan så vill jag tillägga att jag tycker det är viktigt att barnrum ska vara både snygga och funktionella. Mycket förvarings möjligheter och hög mysfaktor.

Vill även tipsa er om att inreda säsongsvis med detaljer. Som nu till hösten så har Adelle en "matt guld"-färgad sänghimmel och några orangea kuddar i tipotältet.
Små förändringar kan ändra ett helt hem vilket är super bra för alla oss som lätt tröttnar.

#tips

•Details - Det lilla gör det stora

Träapa: Kay Bojesen / Sänghimel: Numero 74 / Förvaringspåsar: Tell Kiddo / Säng: Vintage

•Tavlor gör rum personliga och ombonade.

Tavlor: Lagerhouse

• Gosiga detaljer i mysiga textilier

Filt: Leklyckan / Matta: Ellos

• Gos vrån - Stället där man läser böcker, gosar, umgås och kan komma undan livet en stund

Tipotält: Bloomingville / Fårskinn: Hemtex / Lekmatta & speldosa: Elodie Details / Stjärnor: Numero 74

Love