Han ser på mig som jag har längtat efter att bli sedd och när hans läpp äntligen rör vid min så får jag veta hur han smakar. Djupa andetag är det som ekar i mörkret. Brännande passion får bröstkorgen att vibrera. Hjärtslag efter hjärtslag väcker mig ur mitt känslolösa koma och jag finner mig brinnande i nuet. Det gör lika ont som det är tillfredställande. Första gången som hans värme strömmade genom så föll löven mot marken. Idag faller snö från himlen medan han håller mig varm. Jag lämnar vår värld när jag försvinner in i hans ögon. Ibland undrar jag om jag går vilse när jag är där och tillfälligt druknar. Kanske vill jag inte längre hitta ut ... kanske så vill jag försvinna in i honom. Han blinkar, jag skickas ut till verkligheten och det gör ont att andas. Så nära själsfrände men samtidigt en mardröm. Allt blandat i ett sött och salt hav. Vem är jag utan honom idag? Vem var jag innan han kom? Frågor med egentligen helt obetydliga svar som jag inte ens vill ha. Jag vill inte veta. Han ser mig i ögonen så som jag har väntat hela mitt liv att någon ska göra. Möjligtvis är det just honom som jag har väntat på. Är det därför det gör så ont varje gång som han går?
Love X